fanbjorn

Jag tänker och analyserar

förvrider och paralyserar

enkelheten

ensam är stark

är det hemligheten

bakom lycka och framgång

jag skriker i tystnad

fler än en gång

mitt skrik dör innan ekot

kommer tillbaka igen

kanske är det tecknet

på min kärleksballads refräng

det som går kommer åter

enbart om du

dig själv förlåter

endast om du

tröstar dig själv när du gråter

så ingen ser

att du ber

Existentialism frågar mig; ”Mattias känner du dig levande”? Jag måste ju svara ärligt eller hur? Jag kan ju inte ljuga för mig själv, har gjort det alltför många gånger i mitt liv. Jo jag känner mig levande, livet pulserar i mina ådror. Ibland är jag nog lite vacklande, ni vet när minsta gruskorn blir till ett berg. Fast samtidigt är det väl inget fel på det heller, man måste ju kunna vackla, falla men samtidigt ha tillräckligt mycket styrka för att resa sig igen.

Existens i min tid av dekadens, jag står frågande och ser på när det förvrängs ibland. Jag tänker för mycket, jag analyserar så pass mycket ibland att jag blir blind. Blind för vad omvärlden har att erbjuda, skönt att bli väckt då man är i detta stadie av medvetande.

Nej idag fanns det inte så många ord, det kanske kommer under kvällen?