Krona eller klave!
Krona eller klave, ödet eller slumpen? Vi kanske är marionetter, vi kanske styrs utav någon annan kraft eller väsen. Eller så är vi så beslutna, så upptagna av att själva leva och överleva så att vi själva blir styrda utav alla andra. Vår omgivning är säkert en oerhört mäktig kraft som vi inte alltid rår på, som vi inte kan förändra.
Vill vi det då? Vill vi förändra oss eller det sätt vi väljer att leva på? Inte alltid tror jag, det kan vara så många situationer i ens vardag som man helt enkelt inte klarar utav att förändra. Så kan det vara och så måste det få vara, man måste inte alltid förändra något för att få något. Ibland så är det helt enkelt inte menat, tyvärr!
Krona eller klave? Spelet är igång, det har alltid funnits där man väljer enbart själv när man väljer att vara med.
Halvvägs till sjön
Där skogen har en glänta
Har jag min längtan
Har jag min vän
När jag sitter där ensam
Kan gott döden vänta
Men när natten kommer
Tar jag mig dit igen
När ångesten pulserar
Hör jag lockropssånger
Då tar jag mig dit
Med raska kliv
Halvvägs dit
Ångrar jag mig många gånger
Men det finns inte mycket
Att förändra i mitt liv
Halvvägs i livet
Utan timglaset i min hand
Går månen upp
Som en svävande brand
Svarta och stilla
Står skuggorna på rad
Det är så tyst ikväll
I mitt sagoland
Enkelhetens dilemma är just att den är enkel, så pass enkel att jag inte alltid ser det, inte för att jag har klarsynta ögon att se med. Men varför är det just det enkla som är så svår att se, så svårt att leva upp till? Jag har nog aldrig ägt ett par klarsynta brillor, men visst skulle jag vilja ha ett par i min ägo. Det känns som att så mycket skulle gå så mycket lättare då, så många situationer som skulle kunna undvikas. Fast när man väl ser på det, så ska inte enkelheten vara så enkel heller, då skulle ju inte enkelheten uppskattas heller.
Jag sitter med en mage som gör sig påmind om att vi är ovänner, kraftiga ovänner! Jag sitter med tankar som rör om allt till en jävla soppa, mitt i detta kaos så inser jag att jag är inte ensam! I min situation är jag inte ensam, i min vardag är jag inte ensam, jag har mina vänner och jag har dem som jag håller kär. De är inte så många, mitt hjärta är inte så stort men de som finns där inne ska känna sig ombonade. De ska känna sig omtyckta och älskade, för vilka de är och för vad de betyder för mig.
Krona eller klave? Min mage säger ta kronan Mattias, då har du råd med taxin till sjukan! Men eftersom jag aldrig vinner något, så tar jag klave!