fanbjorn

Ja precis, mmmm så där. Har precis kollat på den sista av Beck filmer, det tysta skriket hette den, riktigt bra måste jag få säga. Den blev ju lite avbruten då & då av samtal av olika de slag, alltså mellan henne och mig. Faan vad skönt alltså, en sån där underbar känsla utav förtroende där inget är konstigt eller konstlat. Riktigt nice vi pratade om oliksa saker men saker som ändå berör, som har format oss till de personer vi är idag. Detta måste ju låta väldigt flummigt, men det var inte ett dugg flummigt. För första gången på rejält jävla länge så var det inte konstigt, det kändes inte konstigt eller jobbigt. Det måste ju vara bra?
Det som gör det hela extra bra är hon tar ner mig på jorden, så jävla snabbt ha ha ha ha, inga konstigheter här inte! Som ett knäpp med fingrarna så har man landat, hårt men samtidigt mjukt och kontrollerat. Jävligt fashinerande.

" Våga ta språnget på de tusen famnars djup" Ja du Sören, jag är en bra bit på väg i alla fall och det känns jävligt bra.

Nej nu ska jag ta och bädda ner mig i soffan, ska ju sova ensam ha ha ha tv´n är då ett bra sällskap.