Tunga Andetag
När mörkret faller som en svart ridå
ljuset flyr, skuggor får liv
ensam i natten, ingenstans att gå
rummet krymper, ångesten förtär mina perspektiv
just där, just där lever jag
överlevnad är en kamp från dag till dag
Är existensialsim en fråga om självförsvar
vill jag leva imorgon, för det lilla jag har
Vad har jag, frågan slår bort min röst
ingenting utom en sten i mitt bröst
mörkret tynger mig, dränker mig
ångesten förgör min förmåga att säga nej
Är mitt liv ett luftslott
har jag gett mer, än vad jag fått
vad ska jag göra när jag själv inte vet
förändringen håller hårt på sin hemlighet
mitt liv, en gåva som jag ännu ej förstått
hittills är jag inte stolt över vad jag uppnått
Jag vill, jag vill säga så oerhört mycket
ensamhetens svaghet, pallar inte för trycket
mörkret kommer, ångesten blir min bästa vän
cirkeln är sluten, allt går igen och igen
vad jag än gör så blir rätt på en konstigt sätt fel
ångesten säger, min vän du vet din del.
Aahh nej jag är inte klar än, måste försöka skriva av mig lite för en gångs skull. Det var nog alltför länge sedan.
Kärlek, vänskap
livet, en gåta
älska, glömma och förlåta
sig själv, sin spegelbild
trofast, fast avskild
inramad i samhällets struktur
vill bryta bojorna, vet bara inte hur
Kärlek, vänskap
relationer, passioner
ytliga illusioner
sänker mig, dränker mig
ett starkt ja, blir ett ofullständigt nej
Svart och vitt
dag och natt
en regnbåge utan skatt
min tavla hänger kvar
en påminelse om vad jag har
ingenting, absolut ingenting
jag är livets hovnarr, när allt kommer omkring
ett ofullständigt väsen
är aldrig nöjd, men ändå aldrig kräsen
Kärlek, oh denna kärlek
en bok om smärta och svek
en gycklare som tog livet som en lek
trodde han var stark, när han var vek
Kärlek, oh denna kärlek
till livet
även i det sista klivet.
Hummm nu börjar klockan bli sjukt sent och jag ska upp imorgon och uträtta en jävla massa ärenden!!! Bit ihop, bara att komma igen