fanbjorn

Jag skrev för några timmar sen att jag lyckats förskjuta eller knuffa bort mina barn! Jag menar nog inte riktigt som det låter, jag menade så här:

Jag har ju kommit till den insikten att jag varit trasig i både själ och hjärta i många långa år, men även under dessa år så har det funnits stunder då jag varit totalt närvarande, för att sen vara totalt okontaktbar. Men jag har som ändå funnits där,kanske inte som den stabila, trygga och pedagogiska pappa som dom behövde, tyvärr. men jag har ju funnits där under vardagar, kvällar i vissa fall helger.
Oh det gör ont detta! Jag blir nog mer och mer medveten om hur jag varit, otrygg, strulig och förbannat trasig.

Jag har inte knuffat bort dom ur mitt liv, tyvärr. Jag knuffade nog mig bort från deras liv.

Nåja nog om det, vi har alla pratat konstant pratat, jag vet inte men det känns som om för första gången så ser och känner dom att jag verkligen menar allt det jag gör.

Jag är hoppfull och levnadsglad
i alla fall just nu, idag

Japp precis, nu sitter man här igen. När alla sk normala personer sover, så har jag som vanligt tänkte jag säga oerhört svårt att somna.
Det är konstigt tycker jag, alltså många många saker är så konstigt. hur man kan välja bort det man älskar mest av allt i hela världen, sina barn! Tyvärr så har ju jag lyckats med den oerhört och nästintill oförlåtliga bedriften att gjort det. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att få bukt på alla skuld känslor och ångest. Jag vet att man inte ska titta sig blind bakåt utan att sträva framåt för att inte göra samma misstag igen, men shit vad jävla dumt och tänka så!!
Jag menar, det handlar ju inte enbart om mig. Visst jag måste ju gå vidare och visa samt bevisa för mina älskade barn att pappa är "frisk" eller hur man nu väljer att kalla det, men hur ska dom få bearbeta det dom varit med om under resans gång? Det är ju min uppgift att ta dom till en trygg mark oxå, men hur?

Sen bara faller det en massa känslor över mig, hela tiden och jag vet inte hur jag ska vara eller hur jag ska reagera gentemot dessa känslor. Jag har ju på något sätt förskjutit alla känslor i inte bara en kort tid utan det har jag fått förklarat för mig att det har skett under väldigt lång tid. Så när jag börjar känna något för någon eller någonting då drar jag mig allt som oftast undan, alltså nästan flyr tills den värsta känslostormen har lagt sig.
Varför? Ja varför? Jag vet inte, men jag kommer att ta reda på det.

Nåja på återseende!



Deep in the bosom of the gentle night
Is when I search for the light
Pick up my pen and start to write
I struggle, fight dark forces
In the clear moon light
Without fear... insomnia
I can't get no sleep

I used to worry, thought I was goin' mad in a hurry
Gettin' stress, makin' excess mess in darkness
No electricity, something's all over me, greasy
Insomnia please release me and let me dream of
Makin' mad love to my girl on the heath
Tearin' off tights with my teeth
But there's no release, no peace
I toss and turn without cease
Like a curse, open my eyes and rise like yeast
At least a couple of weeks
Since I last slept, kept takin' sleepers
But now I keep myself pepped
Deeper still, that night I write by candle light
I find insight, fundamental movement, uh
So when it's black this insomniac take an original tack
Keep the beast in my nature under ceaseless attack
I gets no sleep
I can't get no sleep

Hej du - Ja precis just du, får jag störa din sfär
jag måste lätta mitt hjärta och se vart det bär
så snälla får jag stjäla lite av din tid
du behöver bara sitta tyst här bredvid

Jo det är lite jobbigt att säga det här
men min spegel har nog en otrohetsaffär
den ser mig men reflekterar inte jag
återspeglar någon som lever i mina andetag

Ja vad ska man säga, dé é som jag sagt
en saga om hat och förakt
dé finns inga tårar, finns ingen gråt
jag har slutat säga ordet förlåt

Men du, kan jag låna ditt paraply
som skydd för min egen avsky
men du, vet du vägen till något utopiskt paradis
där man älskar sig själv på alla sätt och vis

Ref
Är jag som du, eller du som jag
fysiskt stark men psykiskt svag
otrygg här och vill hela tiden någon annanstans
ger mig aldrig en ärlig chans

Hej du, kan vi inte träffas här igen
du är det närmaste jag har som kallas vän
aha ok jag förstår, ja ja du måste gå
ja ja men vi gör detta till ett kort hej då

Jag sitter och ifrågasätter min egen existens
aktivt passiv i min vardags dekadens
introvert men ändå förblindat subjektiv
vill bara försöka förgylla mitt eget liv

Stick
Jag är naket påklädd, ser ni mig
oengagerad engagerad, förstår ni mig
oförstådd förstådd, kan inte säga nej
hatad och älskad, precis som dig

Hej du, ja precis just du tänk att vi ses här igen
det var ju trots allt inte alltför länge sen
ja jo tack, jag mår bättre idag
har kontroll på mina själsliga obehag

Nej men du, allvarligt tack ändå
nu är det så att dé é jag som måste gå
har någon som väntar, kan du tänka dig
efter regn kommer sol, så sa du till mig

Ref
Är jag som du, eller du som jag
fysiskt stark men psykiskt svag
otrygg här och vill hela tiden någon annanstans
ger mig aldrig en ärlig chans

Men du, vi är nog rätt lika varann ändå
söker efter dé svar vi inte kan förstå
strävar efter något som är bättre än det här
en önskan att bli accepterad för den jag är

Ja ja jag ska hem, för att se hur dé ser ut
det behöver ju trots allt inte vara slut
i spegln och min speciella relation
jag ska ta och acceptera min egen reflektion

Låt mig försöka berätta det här
min historia om lycka och misär
en berättelse ur mitt perspektiv
om det som hänt hittills i mitt liv

Låt mig drömma mig bort, långt bak i tiden
när jag var lycklig och inte tog familjen förgiven
då jag var ung, dum och levnadsglad
när livet hade sin början i varje morgondag

Jag har nog alltid varit en sån som
har minst 1000 olika projekt på gång
har alltid lika svårt och säga ordet nej
lögnen blev verklighetsflykten för mig

Så låt mig drömma om den jag en gång var
då varje samtal började med mitt försvar
jag dränkte mina känslor, förstörde mitt sociala liv
allt för att fortsätta vara destruktiv

Jag trodde jag levde det fullständiga livet
men jag försvann i lögnen, tog allt förgivet
en dimma av våld, droger och alkohol
min själ förbränndes och förvandlades till kol

Så låt mig drömma, låt mig sitta och fantisera
låt mig bearbeta och låt mig filosofera
det gör ont att andas, jag håller på och explodera
livet måste innehålla så mycket mera

hummm detta är ett sk utkasst!!! Vet inte riktigt hur jag ska komma vidare med det? Så det får vara så här för ett tag så får man väl se om man orkar ögna igenom det senare!!