Humm

Jag tycker det är konstigt hur man kan "förlora" sig själv, nu undrar ni säkert; va faan menar han!
Jo det undrar jag oxå ha ha ha, alltså man kan förlora sig i olika saker, skillnaden är ju bara de sk tingen.
Alltså om man förlorar sig i droger, kriminalitet eller kärlek spelar ju ingen roll för den personen som gör det. Känslan av ensamhet och oförstående är nog slående lika ändå tror jag?
Ibland undrar jag vad det är som får oss att göra så, att förlora oss i något som kanske både är bra och dåligt på samma gång. Är det nyfikenhet eller bara att man blir så tillfreds i den uppmärksamheten man får just då? Flummigt eller hur?

Jag tycker om att fundera och sitta som jag gör nu, resonera med migsjälv. Jag begär inte att någon ska förstå ad jag menar, tycker bara om att "lufta" mina flummiga tankar ibland.

Som tex när man vet att något inte är bra för en, det kan vara en händelse eller att man ska till och göra något så får man den där stickande känslan i nacken att faan detta är inte bra, ändå gör man det. Vad får en person att göra det? Grupptryck? Ja kanske men i min ålder så är det ju oerhört fegt och svagt att ens försöka skylla på det. Alltså måste det vara något annat som driver en till att göra det.
Faan vad jag undrar vad ha ha ha

Sol, sol och mer sol

Ja visst är det skönt när vårsolen värmer en frusen själ!  För visst är man lite små frusen efter ett halvår i midvinter tid?

Nåja, nej jag håller med "T" det går inte att begrava huvudet i sanden men konstigt nog så känns det rätt skönt att göra det ett tag, en liten stund. På något konstigt sätt så ger man sig själv tid till att reflektera vad som sker osv. Man är inte alltid medveten om hur man egentligen mår, hur sjukt det än må låta så är det så, i alla fall för mig.
Jag ger mig sällan tid att "känna" efter hur jag mår innerst inne, varför jag mår som jag mår.

Nåja skit i samma, dags att ta upp huvudet ur sanden kanske?

Om!!

Ja tänk om, tänk om skulle finnas! Tänk!
Skulle jag, skulle någon ha gjort annorlunda då? Helt ärligt, jag vet inte jag tror att när man säger om så finns det kanske en önskan att man skulle ha sagt eller gjort saker på ett annat sätt. Jag tror inte ändå att man skulle ha agerat på ett annorlunda sätt om om:et fanns.

Jag har ingen aning om vart jag vill komma med detta, men jag har så sjukt många tankar att jag har svårt att sova.

Nåja