fanbjorn

Spegel, spegel på väggen där
säg mig vem som naknast är
jag klär av mig alla mina kläder
finns inga murar, inget dåligt väder
när jag förvandlar tankar till ord
jag går och står ovanpå jord
visst är det förunderligt hur det kan vara
man blundar alltför ofta, för det uppenbara

Spegel, spegel du hänger där
på väggen, speglar min misär
säg mig hur ser framtiden ut
hinner jag göra allt, innan det tar slut
hinner jag göra något utav mitt misshandlade liv
snälla säg mig, hur ser det ut ut ditt perspektiv
är jag blind för det jag egentligen ser
snälla ge mig en hint, det är allt jag ber

Spegel, spegel du reflekterar
min avgrund, hur jag existerar
jag är, jag är existensiell
levande och speciell
jag är, jag är, jag är
missanpassad men litterär
du speglar ett liv i dekadens
min räddning, det är blott en sekvens......

Du kan kalla mig för, vad du vill
i min existensiella sfär finns du inte till
jag är inte som du, mer fundersam och kräsen
jag är ett med mig själv och mitt sfäriska väsen
så ge inte mig skit för dina samvetskval
det är ju ditt liv, inte mina val

Du kan kalla mig, för vad jag är
en existensialist, i en kaotisk sfär
till skillnad från du, lever jag mitt liv
ibland för fort men jag styr mina kliv
så ge inte mig skit, för dina fel
du är ju oberoende, du vet din del

Du kan kalla mig, för vad du är
min spegelbild, min skepnad du beklär
du är som jag du min spegelbild
fast inramad och lite avskild
samma ord kommer från din mun
låt mig gå härifrån ditt dunkla rum

Kan du se mig, för den jag är
en idealist i en existensiell misär
är jag som du, är du som jag
fysiskt stark, men psykiskt svag
ibland blir jag brydd vad du presterar
eller bara detta faktum att du existerar

Du hänger där, inramad fast avskild
så olikt likt varann vi är, min spegelbild
Jag vill krossa dig, förgöra dig totalt
slita dig i stycken, fast det vore katastrofalt
lever du så lever jag
kanske imorgon, blir det vår domedag.