fanbjorn

Givetvis är man naiv om man tror på allt man hör, jag menar tex att jag har hört att gud finns men jag har aldrig sett honom. Är jag naiv för det? Är jag naiv för att jag har ett eget tänkande?
Givetvis ska man inte tro på allt som sägs om vänner bland vänner, men varför börjar det pratas när det egentligen inte finns en anledning?
Man blir ovänner, polare går åt varsinna håll det händer hela tiden men varför måste det pratas om något som ingen har att göra med mer än de som är inblandade? Har svårt att se att jag kan vara naiv då eller hur? Speciellt när jag blir inblandad i något som jag inte har att göra med, speciellt om någon går och säger att jag knarkar och det är därför som jag stammar!
Är jag naiv då?


Nej skit i det! Alt har en orsak och allt har en verkan.

Jag är inte bättre än att jag kan medge att jag har säkert sagt något om någon någongång absolut har jag gjort det. Skillnaden är att jag ber om ursäkt ifall om något det som jag har sagt har varit fel, sen säger jag sällan mer om någon än vad jag kan säga till denne mellan fyra ögon. Det blir sällan missförstånd mellan fyra ögon.
Men givetvis jag kan säkert ha missförstått alltihopa, har jag gjort det så är jag inte sämmre än att jag ber om ursäkt.