Drömvärlden! ett konstigt svar på en enkel fråga!
Naiv eller uttrycksfull
Är jag besvärlig eller speciell
Oumbärlig eller existentiell
Är jag ett med mitt väsen
Eller fundersam och kräsen
Så många sidor utav samma jag
Missförstådd, ensam och svag
Mina funderingar är min tillflyktsplats
Mitt utopiska drömpalats
Jag är ologiskt logiskt
Granskar allt patologiskt
Så vad är jag, eller jag vet vad jag är
Uttrycksfullhetens misär
Jag ser mig inte som onormal
Mer som egen och trivial
Ensam men ändå social
Halvfärdig men ändå fullständig, total
Jag är nog allt det här
Jag är – jag är
Existentiell
Levande och speciell
Jag har så många frågor, men så få svar. Jag söker, försöker finna svaren eller i alla fall på något konstigt sätt tillfredsställa mig själv med de få förklaringar jag kan finna. Jag är existentiell, med det menar jag att jag lever, jag finns jag nöjer mig inte med att bara vara, jag vill något mer. Jag vill få ut mer utav livet än att bara leva det! Förstår ni hur jag menar? Alltså vad är det för vits att bara leva livet om man inte engagerar sig i det?
Lev för dagen, kämpa för andetagen kan ju vara nyttigt ibland. Man uppskattar de få gånger som det går lättare att andas då, eller hur?
Jag fick ett telefonsamtal ikväll från en vän, han frågade vad jag gjorde. Jag berättade då att jag satt och läste en bok ”idéhistoriens huvudlinjer”, så berättade jag om min geniala plan att läsa boken sen ska jag skriva mina egna reflektioner om boken. Min vän sa; ”Om jag var hälften så djup som dig, skulle jag skjuta mig”.
Jag vet inte om jag ska ta det som komplimang eller om jag verkligen ska reflektera över vad jag gör istället?
Sen fick jag en fråga av en annan polare, beskriv din drömvärld!
Jag har nu sugit på svaret en stund, så jag ska försöka svara. Jag ska bara förklara mina svar lite nu innan, jag har gett två svar. Dels för att jag är expert på att sväva iväg när man får sådana här frågor, sen för att jag verkligen tycker detta är ett intressant ämne. Kanske inte ”drömvärlden” men existentialism är för mig verkligen intressant, därav mina två svar, två svar som verkligen skiljer sig åt.
Jag delar svaren i två, min realistiska drömvärld och den som eventuellt kommer efter döden.
När det sista andetaget har slagit, när det sista intrycket är lagrat, när man passerar från levande till död. Enligt vetenskapen försvinner det 743g från kroppen, vad det är som försvinner vet man inte, men jag antar eller tror att det är själen som går vidare. Alla som sett en människa gå bort vet vad jag skriver om nu, det blir på något konstigt sätt bara själva skalet kvar. När min mamma gick bort så var det så, när hon tagit farväl, tagit sitt sista andetag så var det bara skalet kvar. Fast det var mamma som låg där i soffan så var det inte samma mamma, förstår ni? Det fattas något, vad kan man spekulera om men det var inte mamma, hon hade redan försvunnit. Men det var inte detta som jag skulle skriva om!
Jag tror också att jag under min levnadstid kommer att träffa mamma och morfar igen, inte under samma personligheter, alltså dom kommer inte att se ut som dom gjorde, men de människor som kan påminnas om dem kommer att göra lika starkt intryck på mig som de gjorde. Men min drömvärld är inte lätt att beskriva, jag tror så mycket! Som att min mamma kommer jag aldrig mer återse som hon såg ut som levande, vi hade vår tid. Låter kanske konstigt att jag kan säga så olika saker? Men det jag menar är att de människor som vi har starka band till kommer vi aldrig mer träffa som de personer som de var eller är nu idag. De kommer inte att se ut som de gör idag, men vi kan träffa dem under vår levnadstid fast de ser helt annorlunda ut, men de gör lika starka intryck på oss och de kommer att betyda lika mycket för oss som de gjorde under deras levnadstid.
Jag vet inte riktigt vad jag tror, reinkarnation vet jag inte om jag kan tro på. Men visst skulle det vara trivialt om det inte fanns något mer än detta liv? Jag vill gärna tro att det finns något mer, att man kommer vidare till något annat, men vad skulle det vara? Paradiset! Nej det tror jag inte på, då ligger det min tro närmare på att min själ hamnar i någon annans kropp! Fast då är man på något sätt ändå inne på återfödelse.
Fast jag kan kanske förklara lite, jag menar på att när vi pånyttföds, så är det enbart själen som går vidare. Jag återföds aldrig, alltså mitt utseende dör med mig. Fast det som utgör jag kan kanske hamna i någon annans kropp. Jag kan ju alltid hoppas på att min själ utvecklas lite under resans gång då, skämt å sido så är det ett svårt ämne att försöka beskriva.
Kontentan är väl att jag inte tror på någon utopi som paradiset eller Edens lustgård, jag tror inte heller att livet bara tar slut. Fast det kan ju vetenskapen hjälpa mig med att bevisa också, jag menar jag dör och begravs, det växer blommor på min grav som någon humla äter utav, sen är snart fotosyntesen igång. Så på så sätt tar inte livet slut, men jag menar på att livet aldrig tar slut, det måste alltid finnas en fortsättning. Jag menar, all den levnadskännedom som vi trots allt samlar på oss, ska den gå förlorad i och med att vi går bort? Nej det måste finnas något mer, men vad vet jag inte.
Hade jag varit kristen hade jag säkert kunnat beskriva min drömvärld, men jag har svårt för kristendomen. Eller jag har svårt all religion, men jag beundrar tron. Med det menar jag att jag inte förkastar religionen på något sätt, men jag blir förbryllad över hur man kan lägga sitt liv i någon annans händer, hur man kan välja bort den egna fria viljan till att välja. Det är för mig mycket intressant, så på så sätt beundrar jag tron, jag skulle själv vilja ha något så starkt att tro på, men jag skulle aldrig lägga mitt liv i någon annans hand.
Jag vill tro att när jag dör så hamnar jag i någon slags utopi tillsammans med alla mina nära och kära sen lever vi tillsammans i harmoni! Fast å andra sidan njaej!
Nu kommer mitt realistiska svar.
Min drömvärld kan ju också vara hur jag vill att mitt liv ska se ut idag, hur jag vill att världen ska se ut idag! Jag skulle önska att jag hade det bättre ekonomiskt, att jag hade ett bättre ekonomiskt tänkande. Jag skulle önska att jag hade tagit vara på alla de chanser jag fått på ett bättre sätt, då hade nog mitt liv sett annorlunda ut. Men jag är inte på något sätt bitter eller dylikt över hur mitt liv ter sig idag, men visst skulle det vara lättare att leva om det såg annorlunda ut.
Men skulle jag vara jag då? Om mitt liv hade sett annorlunda ut idag, om jag hade tagit varit på alla de chanser jag fått genom årens lopp hade verkligen jag varit jag då? Jag tror inte det, jag tror att det som utgör jag är just alla dessa chanser som jag praktiskt taget struntade i att ta, att jag gått på alla brännässlor, snubblat på alla fällor som funnits i in väg. Det är just det som utgör jag idag, jag är inte ekonomisk, kommer troligtvis aldrig bli det heller. Jag är troligtvis bättre på andra saker, jag är kanske en generös vän.
Så vad är slutsatsen då? Jag tror faktiskt att min drömvärld på gott och ont inte skiljer så mycket från det liv, från den värld jag lever idag. Visst skulle jag vilja ha mer pengar, kanske ha gjort vissa saker annorlunda, men på nått sätt är jag faktiskt riktigt nöjd med hur det ser ut ändå.
Världen Tellus är ett speciellt ställe, tänk om vi bara hade tagit hand om våran planet lite bättre! Nu har vi krig, kaos lite överallt i världen (sen kan vi ta upp orsakerna senare, för mig är det religionen). Men titta på alla föroreningar och utsläpp, det vi gör idag får våra barns generation ta hand om. Vi ger dom inte direkt en hjälpande hand eller hur? För mig skulle det vara underbart om det inte fanns krig, föroreningar eller utsläpp, men samtidigt måste man vara realistisk, så länge som det finns människor så finns det olika tankar och olika sätt att lösa situationer på. Så jag vet inte om det inte skulle finnas argumentationer eller krig! Men min drömvärld skulle se ut som så att det inte fanns några ras skillnader, alla människors lika värde skulle råda. Sen vill jag inte gå för djupt i detta svar för det tar ju liksom aldrig slut, mina funderingar tar aldrig slut!
Ja inte vet jag om detta är ett svar? Men liksom det säer nog en hel del av mig, ger man mig en enkel uppgift att skriva om så krånglar jag till det. Jag har liksom ett väsen i mitt huvud som bara måste analysera och granska, ni vet patologisk kontroll ;) Nja skämt å sido, men jag gör det! Granskar och funderar, analyserar och reflekterar. Sen måste jag skriva och helst bolla lite funderingar, eller hur? Jag har mina "offer" för detta bollande.
Nej nu hoppas jag att jag får mitt internet denna vecka så jag slipper ragga internet hos mina grannar!
På återseende!