Mmmmm
Ja verkligen bara mmmmm, länge sedan jag kände så här! Jag ifrågasätter ibland om jag verkligen är värd det? Jag har trampat på så många tår och ömma fötter i mitt liv så jag verkligen ifrågasätter, är jag verkligen värd detta, värd att känna som jag gör! Ni vet levande, hjärtat slår alla moln skingras enbart för att solen ska få skina på mig! lovely!
Jag tillhör en skara av ett fåtal männsikor tror jag som får äran att bara njuta, trots min "ryggsäck" så får man andas i sin egen takt, jag får visa vem jag är utan förbehåll bara njuta av att leva. Ja orden är inte så snillrika idag eller idag nu ikväll, jag är nog mest bara omtumlad av att livet återvänder! =)
Som jag skrev tidigare i bloggen, alltså detta om minnen och vad man gör med dom. Jag har verkligen fått känna att minnen är faan bra, utan dom så hade jag aldrig vetat vem jag är och vart jag kom ifrån. Visst många utav dessa minnen är ju inget som jag skryter med och det första som jag visar upp, men dock så är dom en del av mig. I vissa fall är det oerhört skönt att våga berätta, våga visa dom för trots allt så tror jag att det är just dessa jobbiga och tunga minnen som utgör mig, som har format mig till den jag är idag.
Det har varit mycket existensialism i min blogg, jag har många tankar om just den biten ni vet den filosofiska. Så jag är rädd för att ni som läser kommer säkert få dras med detta tema till och från.
Nej återigen så har jag inga ord, inga som jag kan sätta i print som kan rättfärdiga det som jag känner, så tills dess får ni nöja er med detta.
Imorgon är en ny dag, shit vad jag längtar.
Jag tillhör en skara av ett fåtal männsikor tror jag som får äran att bara njuta, trots min "ryggsäck" så får man andas i sin egen takt, jag får visa vem jag är utan förbehåll bara njuta av att leva. Ja orden är inte så snillrika idag eller idag nu ikväll, jag är nog mest bara omtumlad av att livet återvänder! =)
Som jag skrev tidigare i bloggen, alltså detta om minnen och vad man gör med dom. Jag har verkligen fått känna att minnen är faan bra, utan dom så hade jag aldrig vetat vem jag är och vart jag kom ifrån. Visst många utav dessa minnen är ju inget som jag skryter med och det första som jag visar upp, men dock så är dom en del av mig. I vissa fall är det oerhört skönt att våga berätta, våga visa dom för trots allt så tror jag att det är just dessa jobbiga och tunga minnen som utgör mig, som har format mig till den jag är idag.
Det har varit mycket existensialism i min blogg, jag har många tankar om just den biten ni vet den filosofiska. Så jag är rädd för att ni som läser kommer säkert få dras med detta tema till och från.
Nej återigen så har jag inga ord, inga som jag kan sätta i print som kan rättfärdiga det som jag känner, så tills dess får ni nöja er med detta.
Imorgon är en ny dag, shit vad jag längtar.
Kommentarer
Trackback