fanbjorn

Älskling, sov nu
allt blir bra.
Jag finns vid din sida
både natt och dag.
Älskling, slut dina ögon
ta ett djupt andetag
vila din slitna kropp
min styrka mitt mod skänker jag.
Älskling, hyssss säg ingenting
lyssna till mitt hjärta
andlöst pulserande när allt kommer omkring.

Mamma, sov nu
var inte rädd
jag lämnar dig inte,
sitter intill din bädd.
Mamma, jag älskar dig
men gå nu, snälla gå
mitt hjärta orkar inte
se dig plågas det måste du förstå.
Mamma, gråt inte
håll min hand
jag hjälper dig dit
himmel möter land.

Den 30/6-04 gick min mamma bort, cancern tog henne till slut! Som alla vet så är/var ju Mattias en riktig morsgris. Jag funderar rätt mycket på henne ibland, hur livet skulle sett ut om hon fortfarande var bland oss.Jag tror att det skulle kanske inte gjort någon större skillnad i mitt liv, i min vardag som den ter sig idag men jag tror att på ett rent andligt plan så skulle jag nog vara mer harmonisk tror jag.
Jag vet riktigt vad jag menar själv nu, men ge det lite tid så kommer jag säkert fram till punkt snart =)
Det var den 11/9-03 samma dag som Anna Lindh gick bort, samma dag som min vän Ronny fyller år som min mamma fick sin "dom". Jag gick in en roll som "allvetare", jag ifrågasatt doktorer jag satt hemma och googla efter svar som jag kunde "bolla" med pappa och brorsan. Det var en viktig roll för mig tror jag, just då i alla fall, givetvis sköt jag ifrån mig all smärta och tänkte inte mer på det. Den 12/6-04 så åkte vi bort till turkiet, vi var Mia, Yasmine och jag vi hade pratat med mamma och pappa om det länge länge. När vi åkte var mamma under "kontroll" hon mådde rätt bra om man kan säga så, redan efter 4 dagar så fick jag ett mail av monica, monica är hennes syster således min moster, hon berättade att det gått fort med mamma hon var inte alls "bra" längre. Jag pratade med pappa och vi kom överens om att nästa gång som han ringer så packar jag och åker hem på en gång, detta var på en torsdag. Nästa dag, eller nästa natt så hade jag marddrömmar om att jag skulle lämna lillan och Mia för att åka hem själv.
Lördagen kom och vi gick för att äta lunch på en trevlig resturang med svenska anor =) Vi letade bra nog länge innan vi kom fram, hade precis fått in maten när samtalet kom. På dislpayen stod det pappa!

Ve och fasa, magen gjorde bakåtvolter och hjärtat slutade att slå när jag såg displayen. Jag svarade med; Ska jag kolla efter flygplan? Sagt och gjort jag sprang tillbaka till hotellet och dom var jätte snälla och generösa med allt så vi åkte hem allihopa och var hemma på måndagsmorgon kl 09 slog jag upp dörren hemma hos mamma och pappa. Tror jag var hemma den 22/6 så jag bosatte mig hos mamma och pappa och vi var alla där den natten när mamma gick bort.  Jag höll hennes hand, brorsan höll hennes hand alla var närvarande så kan man säga att döden är fridfull, ja så var detta det faktiskt!
Men som det alltid är och fungerar så kommer saknaden en tid efteråt, jag saknade mamma oerhört mycket, visst det gör jag än idag men då har jag mina minnen (nu kom det igen) Mina minnen är bra att ha, jag saknar mamma men mina minnen utav henne göra att jag inte behöver sakna henne. Flummigt eller hur? Men det är så man kan inte förlora någon, utan att själv ha givit sig till denna. Visa ord Mattias men jag tror det faktiskt. Annars blir det kanske saknad eller något annat men just att förlora en vän, en mor eller vad man nu förlorar så måste man ha givit sig själv till denna eller det.
Kanske därför som jag är som jag är? Inte direkt avståndstagande men behåller min distans till somliga i alla fall.
Ja jag måste passa på och tacka min nyfunna vän L, för alla intressanta samtal och svar. Riktigt trevligt.

Nej nog om detta nu!

måste vila min hjärna lite för att klura ut lite ord.