fanbjorn

Det är viktigare att lära sig leva MED sitt förflutna än att lämna det bakom sig. Det är just det förflutna som har format dig broder. Och det är den killen jag vill ha. Den som är, och har varit...
Dessa ord kommer från en mycket nära vän, det känns ju jävligt dumt att kalla den mannen vän! Han betyder ju mer än så.

Vi hade en mycket trivsam samtalsstund på msn, ja samtal o samtal men liksom det är ändå hans ord och mina som når fram eller hur, så därför kan man kalla det för "samtal", det ända som saknar är just kroppsspråk osv.
Men givetvis har han rätt, fast det är i mångt och mycket svårt att lära sig att leva med det som varit, det går ofta inte mer än bara någon dag emellan så träffar jag någon som påminner mig om något. Visst tiden förändrar dom flesta människor och även mig, men det kanske är så att det jag som är den största boven. Jag menar att det kan ju vara så att det är jag som kanske inte vill acceptera alla som jag sårat osv, visst kan man tycka att jag lyckats visa dom att jag kan bättre, jag blev bättre! Men någonstans sitter det en djävul på min axel och viskar i mitt höra att Mattias, du är nog inte värd detta! Kan ju faktiskt vara så enkelt att det är lilla jag som spökar med migsjälv.
Ja du broder, givetvis har du rätt som så många gånger förr.

Jag sa tidigare att jag har många minnen från situationer osv. Här kommer ett =)
Jag sitter i ovannämndes vardagsrum jag minns inte vilken veckodag det var men jag blir inte förvånad om det var en Onsdag eller en Söndag, tror det var en Söndag för att allt var stängt denna dag om jag inte minns fel? Nåja jag sitter där och hittar en ostämd gitarr och en mickrofon, ja ni som känner mig vet ju att jag har ju svårt att hålla mig för att  dryga mig även idag om jag inte har något att göra. så även denna gång, jag pluggar in micen i hans stereo och sätter in en band eller om det var så att DU satte i det jag minns inte. Men jag började köra ensam teater, shit vilket sjukt band det blev! Men vi hade så jävla roligt, visst hade vi många långa samtal och bråkiga stunder men shit alltså vilken härlig tid, ni vet förändringarnas tid var ju inne då.
Vi hade träningspass i skogen, för att jag skulle bli av med min aggresivitet, jag har tänkt mycket även på det. Det funkade ju mannen för efter varje pass vilket kunde pendla allt mellan en timme till en halv dag =) Så gick det lättare att prata och lyssna...Rätta mig gärna om jag har fel.
Jag minns oxå resan, ja du vet vilken jag menar!! Det var den värsta resan jag gjort men samtidigt det absolut bästa, många roliga minnen från den resan!! Visst har jag många jobbiga oxå men det hörde till jag förstod inte riktigt vad jag gav mig in på när jag följde med (inte för att jag hade något val) men nu så här efteråt så var det lärorikt! på fler än ett sätt.. Jag minns att jag och Lennart blev jävligt arga på varann eller nej det var nog jag som blev arg på honom, tyvärr minns jag inte varför. Men det redde ju ut sig det med..

Minnen ja, det har vi alla frågan är vad vi gör med dom? Vissa bär dom som ärr, andra som öppna sår jag tror att jag har kommit till den punkt där jag bär mina minnen och då menar jag inte enbart dom dåliga som en referens, det som gjort mig till den jag är idag. På gott & ont givetvis men liksom tänk er alla minnen, är det inte fantastikt hur vi fungerar? Vi har en en hel databank i huvudet!! Visst många minnen skulle man nog inte vilja ha kvar, men va faan dom är ju där av ett syfte att påminna mig / oss om det som varit så vi inte går samma stig igen. Ja detta är ju inte vetenskapligt bevisat bara min lilla "tro".
Det är nog så att det som format mig till den jag är idag är nog alla misstag som jag gjort på vägen hit, alla minnen bra som dåliga påminner mig ständigt om den jag är och varit. Så med det sagt så kan jag ju säga att det spelar igentligen ingen roll om skolan eller föräldrar fick mest tid, utan det som spelar roll är nog vad jag gjorde utav den tiden. Nu idag så spelar det nog roll vad jag gör utav mina minnen?

nu måste jag låta tankarna vila lite =)