Jaha Fanbjorn!!

Ibland kan man ju undra vad som faan händer! Jag började lite tidigare här nere att berätta varför jag är som jag är! Ska försöka fortsätta nu.

Givetvis spelar det roll vad som händer i ens uppväxt, det går jag inte in på här dom som vet, dom vet! Det räcker så. Men jag kan ju alltid försöka förklara lite. Jag har många funderingar kring detta ämne, varför jag är som jag är, varför jag gör som jag gör? Att jag är rädd för att komma någon nära, ja det har ju att göra med att man blivit rejält bränd. Men ibland undrar jag inte om det enbart sitter i psyket, jag menar alltså om man inte offrar sig själv hur kan då någon offra sig för mig?
Sen har jag väl gjort en del under tonåren och även efter det som präglar mitt sätt att vara, mitt sätt att se på saker ibland. Fast man lämnat det bakom sig så finns det alltid en liten bit kvar, det har nog att göra med att det tog upp en sån stor del av mitt liv än så länge i alla fall. Det tar nog längre än vad man tror att lämna vissa delar bakom sig.
Men det är fortfarande konstigt!!!
Jag har länge tänkt att det ska göra ont att lära sig, annars vet man inte vad man talar om. Det låter ju rätt bra tycker jag, men jag vet ju att jag gör allt jag kan för att förhindra att mina barn gör samma saker som jag eller lär sig på samma sätt. Så jag tror att det är ett bra sätt i teorin för alla som har barn vet ju likaväl som jag att kan man så gör man  ju allt för att förhindra att dom ska göra sig illa.

Men hittills så skriver jag bara i en cirkel omkring ämnet, märker ni det? Jag törs inte riktigt lämna ut mig här heller ha ha ha. Vad har format mig, vad / Vem har gjort mig till en jag är?
Jag skulle vilja säga, mamma och pappa! Men jag tror att det är skolgången, mina vänner som fortfarande finns kvar. Givetvis spelar mamma och pappa en stor roll men jag menade mest bara att man lämnar ju barnet på fritds och hämtar det på fritids efter skolans slut så barnomsorgen har en jävligt stor del i det.
Vänner också spelar ju in en hel del dom med, det jag upplever som konstigt är alla konstiga minnen som jag har. Jag har många minnen från konstiga situationer från saker som hänt, jag till och med minnas orden som blev sagda osv. Jag tror att dom spelar roll med. Fast givetvis har jag störst del i hur jag blev jag! Jag gjorde många felaktiga val, dom tog mig hit där jag är idag.

Ja det lär ju bli en fortsättning på detta skulle jag tro.

Kommentarer
Postat av: Rågher

Matte.
Det är viktigare att lära sig leva MED sitt förflutna än att lämna det bakom sig. Det är just det förflutna som har format dig broder. Och det är den killen jag vill ha. Den som är, och har varit...

2006-09-27 @ 00:06:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback