fanbjorn

My Life Suffocates
Planting Seeds of Hate
I've Loved, Turned to Hate
Trapped Far Beyond My Fate
I Give
You Take
This Life That I Forsake
Been Cheated of My Youth
You Turned this Lie to Truth

Anger
Misery
You'll Suffer unto Me

Pure Black Looking Clear
My Work Is Done Soon Here
Try Getting Back to Me
Get Back Which Used to Be
Drink up
Shoot in
Let the Beatings Begin
Distributor of Pain
Your Loss Becomes My Gain

All Have Said Their Prayers
Invade Their Nightmares
See into My Eyes
You'll Find Where Murder Lies


Humm lite nattsudd bara! Jag har många tankar, funderingar som vill ut, hittar bara inte "stigen" som kan leda mig fram. Ena sekunden känner jag mig tom, ni vet som ett sådant där snäckskal som man hittar utmed havsstränderna! Andra sekunden känner mig levande, så där energisk så man inte kan sitta still, man vill göra allt och på en gång för man är livrädd att själva känslan bara ska ebba ut i ingenting! Tredje sekunden sitter man i soffan och håller huvudet mellan sina händer för att på något sätt hålla huvudet samlat, det känns som att det håller på att spricka isär. Man känner sig förbannad, nästan hatisk! När man väl samlat sig så är man åter tillbaka till den första sekunden. Så börjar det om, som en fotosyntes fast den skapar inte energi utan äter den istället.

Om du bara visste vad skönt det är att ha dig hemma!
Alltså rent egocentriskt så tycker jag det. Bara att veta att när som helst kan jag ringa så sitter vi i timmar och pratar, ibland löser vi världsfreden andra gånger så vete faan om vi löser något över huvudtaget men vi pratar och sätter ord på saker som jag inte kan med någon annan!
Jag måste var svår, jag släpper väldigt få personer ända in, inte för att jag har någon skattgömma som jag försöker gömma för omvärlden. Tror mer att det är tvärtom, en pandoras ask istället. Jag är nog rädd för att släppa in personer för nära, inte för att bli sårad utan mer för att jag kanske ska såra dem. Varje gång det blir vamt så släcker jag elden, istället för att njuta av värmen som jag egentligen vill så släcker jag den, jag är mer van vid kylan, ni vet ensamheten.

Nej nu faan måste jag sova!