Silence!

Sitter och bara väntar, det liksom pirrar i hela kroppen. Rastlösheten kryper upp på väggarna man kan nästan ta på den, jag väntar bara sitter och väntar.
Snart kommer jag, ge mig bara någon minut till så kommer jag och hälsar på.

Det känns så konstigt, men ändå inte helt oväntat. Vi pratade om allt, eller hur? Jag minns vad du sa någon dag innan, när vi pratade om vilken tid det tar och måste det hända något innan dom tar en på allvar!
Så choken var inte så stor, men ändå gumman! du är en av mina allra bästa vänner så det känns overkligt ändå. Jag kommer om en timme ungefär, ska jag fortsätta läsa min spännande bok för dig? Du vet "tao enligt Puh" ? Eller så sitter jag bara o tittar och små pratar med dig.

Kommer snart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback