fanbjorn

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar,
en enda - en lustarnas jäsande kväll!
En handfull av eldgräs från vildsådda sängar,
en sängplats av mossa på Vagnbergets häll!

Bakom mig gå vallarevisorna höga,
och hos mig är ingen och ingen mig ser.
Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga,
och längesen är det som solen gick ner.

Denna är skriven av min egen favorit Dan Andersson, fråga mig gärna om hans historia ;) eller för all del om Östersunds historia, läste om den på på sjukan ;)
Annars så rullar det på i sin vanliga takt, idag är en sån där konstig dag. Var och hälsade på min kära bror, det besöket tog nog all min energi, blev helt matt efteråt men det kändes bra att ha varit dit i alla fall. Lovade att komma tillbaka imorgon men det känns inget vidare att gå dit, hela atmosfären påminner om sådant man har lämnat bakom sig.

Hur är det då?
Jo för all del som jag sa tidigare, det rullar på. Känns bara som att det har blivit ett litet missförstånd idag?

Vad ska du göra då?
Åt vad? Missförståndet? Det går nog att reda ut hoppas jag, annars ska jag nog inte göra så mycket. Jag har ringt och fått tid för återbesök, ska få mina provsvar. Har ju vägrat att svara när dom ringt, är vääl dags att ta tag i det nu.

Hur känns det då?
Ja jo jag är nog aningen nervös inför återbesöket, vet inte vad dom säger eller vad det kommer att visa. I övrigt känns det väl hyfsat, det är väl från dag till dag tror jag? Jag har ju mina vänner tack & lov.

Det var lite jobbigt att träffa dig idag käre bror, inte bara pga atmosfären utan själva känslan att se dig gråta. Jag gick in med attityden av att detta rör inte mig iryggen, det är dina problem och du får reda ut dem själv. Det var inte fullt så enkelt, jag började nästan gråta själv! Mest utav ren förtvivlan tror jag, tänker på barnen, dig, mig och hela situationen.
Käre bror jag blir inblandad i detta fast jag inte vill, jag vill givetvis ditt bästa och din familjs men käre bror det är dags att vi gör något åt saken nu, tycker du inte? Varken du eller jag orkar med detta längre för hur vi än vänder och vrider på det så oroar jag mig för dig, det vet du jag tror alla vet det fast jag inte själv har erkänt det.
Vi är bröder, samma kött och blod! du vet att jag kan göra nästan allt för dig men nu måste vi sätta oss ner och fundera på en lösning, det håller inte längre. Vi ljuger för varann och andra för vad? Till vilken nytta?
Det är du och jag! Kommer alltid att vara det men om jag / vi ska orka så måste vi hitta på något radikalt. Jag orkar inte och tror inte att du gör det heller.
Jag hamnar i skottlinjen mest hela tiden, fast jag inte har något med saker och ting att göra.

Vi ses imorgon igen käre bror.