Da Ladyz!
Ja som ni säkert vet nu så har jag ju börjat gå på en sk sjukgymnastik! (rörelsegympa), till min stora besvikelse så hamnade jag i en grupp med "old ladyz".
Inte för att jag har nått emot den åldersgruppen, men det får ju inte mig att må bättre att vissa av dessa rör sig som värsta bruce lee! Ja nu i min något överdrivnina tappning, men i alla fall som pensionärernas svar på en äldre variant på just honom.
Själv så står man där ca 30 år yngre och nästan pissar på sig av pinsamhet och leda, faan det är ju riktigt pinsamt när man knappt kan klia sig på knäna och en i "da oldies gang" går nästan ner i spagat, det som kanske hindrar henne är brösten ha ha ha ha (sorry dåligt skämt).
Men i övrigt så är det enn gäng sköna damer, man är med i gänget nu ;) Idag avancerade jag från Mattias till matte, kände mig riktigt hedrad. Kom igen nu matte, rör på dig, kniiiiippp ha ha ha! Fy faan vilken misär, fast å andra sidan tycker jag nog att det är lite roligt annars skulle jag inte skriva om det.
För det är verklilgen som ett gäng, där står dom upprade framför speglar med gula, röda och svarta pannband och tights som mer ser ut som korvskinn. Sen efteråt så säger dom, jissiken vad skönt detta var flickor! ha ha ha Fast sen när jag kom in i bilden så har det verkligen spårat ur, nu börjar dom se ut som fiitja boys eller några andra kickers. Kommer in med samma gamla pannband men med adidas kopier till träningsbyxor med struporna utanpå långt upp till knäna, faan till och med jag ryggar tillbaka och tänker shit, jag håller mig på min kant!
Konsten att förlåta!
Visst är det en av de saker som utgör oss till människor, alltså en av de grundläggande fundamenten till att vi är "on the top of the food chain". Jag vet inte, jag bara spekulerar, men jag tror det (i alla fall för mig) Jag har inte svårt för att förlåta, är det någon som står mig riktigt nära och som jag älskar och verkligen tycker om så tror jag att jag inte skulle ha svårt för att förlåta just den personen oavsett igentligen vad hon eller han har gjort.
Vi är alla människor, vi gör misstag annars är vi faan inte människor om vi inte inser det. Jag kan från min sida säga att jag har gjort för många misstag, det är faan ett mirakel att jag fortfarande har kvar mina allra närmaste vänner. Jag har trampat på så många ömma tår genom mitt liv, faan hälften vore nog.
Nu är inte detta nått sentimentalt dravel, det bara är så. Jag har gjort och kommer säkerligen göra fler misstag, men bara vetskapen att jag vet att oavsett vad jag gör, så finns NI kvar.
Är det för att jag erkänner mina misstag (ja kanske), eller är det för att ni som finns i min närmaste krets är mina människor, ni förlåter mig (JA absolut).
Hummm, sa jag att detta inte var något sentimenalt dravel, så ljög jag :)
Vart kommer detta ifrån då?
Jo jag hade en underbar kväll med H:et, vi snackade om faan allt, ni vet uppväxt hur man blir som blir osv och givetvis om konsten att förlåta!
Jag måste erkänna att i vissa sekvenser så har jag nog jävligt svårt att förlåta, eller nej inte att förlåta men att se skillnad på sak och person. Nej inte sak och person utan mer svårt att se varför, varför som den personen reagerar eller agerar som han gör, att det finns en människa bakom agerandet. Ja så menar jag!
Nej det blev en massa strunt ikväll igen! Nu ska jag se vad tv´n har att bjuda på :)
Kanske ta en kopp te eller kaffe och bara njuta att just jag har en med ett stort jävla H.
He he he he
Inte för att jag har nått emot den åldersgruppen, men det får ju inte mig att må bättre att vissa av dessa rör sig som värsta bruce lee! Ja nu i min något överdrivnina tappning, men i alla fall som pensionärernas svar på en äldre variant på just honom.
Själv så står man där ca 30 år yngre och nästan pissar på sig av pinsamhet och leda, faan det är ju riktigt pinsamt när man knappt kan klia sig på knäna och en i "da oldies gang" går nästan ner i spagat, det som kanske hindrar henne är brösten ha ha ha ha (sorry dåligt skämt).
Men i övrigt så är det enn gäng sköna damer, man är med i gänget nu ;) Idag avancerade jag från Mattias till matte, kände mig riktigt hedrad. Kom igen nu matte, rör på dig, kniiiiippp ha ha ha! Fy faan vilken misär, fast å andra sidan tycker jag nog att det är lite roligt annars skulle jag inte skriva om det.
För det är verklilgen som ett gäng, där står dom upprade framför speglar med gula, röda och svarta pannband och tights som mer ser ut som korvskinn. Sen efteråt så säger dom, jissiken vad skönt detta var flickor! ha ha ha Fast sen när jag kom in i bilden så har det verkligen spårat ur, nu börjar dom se ut som fiitja boys eller några andra kickers. Kommer in med samma gamla pannband men med adidas kopier till träningsbyxor med struporna utanpå långt upp till knäna, faan till och med jag ryggar tillbaka och tänker shit, jag håller mig på min kant!
Konsten att förlåta!
Visst är det en av de saker som utgör oss till människor, alltså en av de grundläggande fundamenten till att vi är "on the top of the food chain". Jag vet inte, jag bara spekulerar, men jag tror det (i alla fall för mig) Jag har inte svårt för att förlåta, är det någon som står mig riktigt nära och som jag älskar och verkligen tycker om så tror jag att jag inte skulle ha svårt för att förlåta just den personen oavsett igentligen vad hon eller han har gjort.
Vi är alla människor, vi gör misstag annars är vi faan inte människor om vi inte inser det. Jag kan från min sida säga att jag har gjort för många misstag, det är faan ett mirakel att jag fortfarande har kvar mina allra närmaste vänner. Jag har trampat på så många ömma tår genom mitt liv, faan hälften vore nog.
Nu är inte detta nått sentimentalt dravel, det bara är så. Jag har gjort och kommer säkerligen göra fler misstag, men bara vetskapen att jag vet att oavsett vad jag gör, så finns NI kvar.
Är det för att jag erkänner mina misstag (ja kanske), eller är det för att ni som finns i min närmaste krets är mina människor, ni förlåter mig (JA absolut).
Hummm, sa jag att detta inte var något sentimenalt dravel, så ljög jag :)
Vart kommer detta ifrån då?
Jo jag hade en underbar kväll med H:et, vi snackade om faan allt, ni vet uppväxt hur man blir som blir osv och givetvis om konsten att förlåta!
Jag måste erkänna att i vissa sekvenser så har jag nog jävligt svårt att förlåta, eller nej inte att förlåta men att se skillnad på sak och person. Nej inte sak och person utan mer svårt att se varför, varför som den personen reagerar eller agerar som han gör, att det finns en människa bakom agerandet. Ja så menar jag!
Nej det blev en massa strunt ikväll igen! Nu ska jag se vad tv´n har att bjuda på :)
Kanske ta en kopp te eller kaffe och bara njuta att just jag har en med ett stort jävla H.
He he he he
Kommentarer
Postat av: Anders
Filmen handlar om en man som förlorar sin familj i 9/11 katastrofen. Han förtränger alltihop, han stöter ihop med en gammal vän från college som hjälper honom att komma tillbaka. Kul att se Adam Sandlar i en allvarlig roll för en gång skull, men tyckte han gjorde riktigt bra ifrån sig. Blev kanske inte en så bra beskrivning av handlingen, haha. Men tycker att du ska se den om får tillfälle till det. Men kan säga att om man gillar filmer där det hela tiden händer saker så kanske detta inte är filmen man ska välja. Nä nu ska jag slänga mig på sängen o påbörja min nya bok. Ha d gott.
Trackback