fanbjorn

Jag känner att jag har mer att tilläga detta med pappa roll eller vad man nu ska kalla det.
Idag på utvecklingssamtalet så fick jag en flaschback, shit alltså det var jobbigt. Jag minns när jag gick i skolan och som lillan nu hade gjort något dumt, jag minns ångesten hon har, minns frustrationen hon har, minns ja...Jag minns.
Kanske är det som är det bästa ändå, att minnas. Det ger ju mig en viss förståelse av vad min lilla ängel känner, det är svårt att vara liten. Jag tror det ännu svårare idag än när jag var yngre, eller så är det bara jag som vill minnas det så.

Min pappa roll var det!
Ibland så känns det som att man inte räcker till, ni vet så där, nej enkelt sagt så ibland räcker man inte till. Ibland så kommer mina problem först, förstår ni? Jag delar rangordnar ju inte medvetet hur jag ska vara, det liksom bara blir så ibland. Det känns som så, det känns som att, att jag inte riktigt räcker till ibland.

Nu vet jag inte heller om det är min egen skalle som spökar eller om det verkligen är så, jag har suttit, gått och tänkt på detta fuckin möte hela eftermiddan och kvällen. Jag och Mia pratade med lillan direkt efter mötet hemma hos Mia och lillan, så hon i lugn och ro fick berätta med egna ord hur det gick till och hur det startade.
Jag är stolt över henne, så oerhört stolt! Hon är stark, den lilla ängeln är stark. Hon berättade med egna ord hur hono upplevt att det hela startade, skyllde inte ifrån sig någongång, utan helt sonika insåg sin delaktighet.
Jag tycker det är fantastiskt.

Men var kommer min pappa roll in?

Fuck it, orkar inte. Jag kan inte sortera tankarna, kan inte få ut det på ett kreativt sätt.

Vem känner till, den kliniska termen för mitt tillstånd
gud min herre, vill du gå en till rond
det finns dom som tror på allt dom hör
lever i en isloread kub tills dom dör
dessa små piller som säljer som smör i dessa dar
alla flyttar ifrån mig, mens jag går in på nästa bar
en förrvirrad fråga, tankas med ett slösat svar
jag låser min dörr och ser om det jag har kvar
och manar till batalj med demonerna
som smyger runt hörnen och buggar telefonerna
dom skuggar mig vart än jag går
får mig att patologiskt misstänkt granska varje vän jag får
vem hör min tysta röst
min bekännelser, vem vill lyssna, vem vill ge mig tröst
stenen i mitt bröst växer sig starkare
och jag vill ge upp, fly likt en knarkare
tur att mitt samvete får mig att inse
att vägen till avgrunden står där brevé
fast problemen tycks aldrig ta slut
jag stänger in allt men på något sätt hittar skiten alltid ut
tiden bara rinner bort
svart himmel skymmer solen och fägar mitt sinne grått
ett minne blott
jag borde ha förstått
djup dvala önskar jag inte vaknar upp.

Jag har gått så långt, nått så långt
flott min fångst, sett min sorg
och förstått dess konst
i
melankoli, ljuva melankoli
jag är som en skugga i dess naturliga sorti
jag är ofri från känslan att allting är kört
fast varje försök till att försöka först blivit förstört
men
jag lägger mig inte död ner efter allt de här
om det var meningen så skulle jag redan ligga där
misstolka inte min misär
det gör inte jag
den befläckar inget fomulär som skriver av
men den känns väl i varje text jag "river" av
och varje oavslutat projekt jag kliver av
så vad ska jag göra då
vilken väg ska jag köra då
vilka frågor ska jag ställa
och vilka svar får jag höra då
utan min ångest, jag har inte råd att shoppa
så snälla låt mig likvideras och bara droppa
låt mig få blunda för den hårda framtid som bådar
börja på ny kula utan skulder och lösa trådar
som binder in till gammalt groll
sliter mig åt alla håll
jag drunknar utan paraply
brinner utan parasoll
när regnet når för djupt och solen är för het
och min hjärna ockuperas av en hemlös poet
och min heliga kärlek infekteras av ovärdiga stim
som min texter kompliceras av ofärdiga rim


Ja nu kan man ju tycka att shit mannen har problem, he he he nej absolut inte...
Kanalisering, brainstorm Fuck it
jag får inte bukt på tankarna ikväll, detta kan komma till att bli en låååånnnnggg natt!
Sen är jag bjuden till Stoffe imorgon på öl, vet inte, helt ärligt vet inte om jag ska tacka ja!
Jag vill ta till vara på tiden som är kvar, jag vill samtidigt inte försätta mina polare. Ni är ju trots allt, ni är ju trots all mer värda än vad jag visar alla gånger.

FUCK Mattias din jävla martyr, hur du än försöker så är det ditt liv, dina val, det är DU som styr. Vilken sorta pappa vill du vara Mattias?
Världens bästa säger jag tyst.
Fuck face, säger rösten i mitt innre, du har åt helvete för högt ställda krav på dig. Tagga ner så ska du se att räcker till.
Mattias sitter förstummad kvar, undrande. Tagga ner? Nej snarare tvärtom säger Mattias, jag kanske ska ta och skita i tex tv´n, spela frågespel eller what ever istället. Göra saker.

Aaaahhh nej nu skiter jag i detta, det blir inget vettigt ändå!!!!!