fanbjorn

Svårt att slita sig, sitter jag inte här och "kluddar" så sitter jag med en penna istället, så varför sluta här då?
Det  känns som att jag är på "rätt" väg med mina tankar, känns som att jag omedvetet har hållt ett visst avstånd. NEJ Fuck that, det blev fel jag har inget avstånd alls till de som har kommit in, till de som jag älskar, tycker om och känner tillit inför. Jag har inget avstånd alls där, jag vet inte vad jag menade med det.

Pappa roll, jag önskar att jag kunde vara världens bästa pappa, vem gör inte det? Jag tror jag gör så gott jag kan, visst det finns saker som ajg borde ändra mig på, tex låta henne hjälpa till i köket med va faan som helst. Det behöver ju inte gå så fort jämt samtidigt så blir det ju roligare för henne och mig.
Vad finns det mer?
Det finns säkert tusen saker till, men jag orkar nog inte fundera ut mer än vad jag redan har gjort.

Kalla mig kristlös, kalla mig oberoende.
Jag är inte anarkist inte heller kristet troende.
Filosofisk kanske till och med trivial
är mitt liv bara ett skal
finns det bara en gud
allsmäktig iklädd i änglaskrud
jag ser en gud i var och en
som har ett hjärta och två ben.

Kalla mig försiktig, kalla mig rädd
jag är inte rädd för att bli hörd mer för att bli sedd
för den jag inte är
jag är fylld med kärlek och begär
söker och försöker att finna vägen fram
känslornas utlopp i en trygg famn
som en spegelbild, ett fotografi
ser jag mig själv och den jag vill bli

Kalla mig djup, kalla mig poetisk
min inre önskan är att inte förbli patetisk
kalla mig rädd, kalla mig oberoende
jag är både och, rädd för att bli beroende
hatet bryts bort, ångesten försvinner
självföraktet brinner
kalla mig det som passar bäst, kalla mig fri
fri från känslan, melankoli