fanbjorn

Vad satans ensamt det blir när man lämnar lillan, jag klättrar på väggarna av leda.

Annars då?
Jo jag tror ajg har kommit ifatt med tankarna osv, men faan det är fortfarande jobbigt! Jag har läst ett väldigt intressant blogginlägg idag (L) Jag kaninte annat än att hålla med henne, men fortfarande så finns den känslan kvar av otillräcklighet.
Det gäller ju inte bara när det kommer till ens barn utan det gäller ju även ens eget liv. Jag har för vana att gräva min grop så djup så jag ska minimera risken att jag kan klättra upp, det finns ett annat ord också tror jag "martyr".
Jag får sådana skuldkänslor när jag mår konstigt, jag tar på mig allt ni vet att det är torka i Sahara det har säkert nått med mig att göra ha ha ha nejdå men har man bettet sig som jag har gjort mot nära och kära, familj och vänner så är det inte konstigt att man reagerar så ibland.

Beroende!
Nej det är jag inte, eller räknar man snus osv så jo då är jag det. Men jag är nog mer än beroende människa av ömhet.
Visst jag har supit hårt alltför länge för att döva känslorna av hat, smärta, död och förlorad kärlek. Jag har dövat mig med diverse tillbehör mer än vad ni vet mina vänner, mycket mer än ni vet....Men inget hjälpte, jo för stunden så var det kanon men gropen blev djupare och djupare, hatet starkare och starkare gentemot migsjälv. Ja vad faan säger man!?
En förlorad "man" en vilsen själ i en manskropp!

Nu har jag kommit ut ur den sk "bubblan" men själva känslorna finns kvar, ibland saknaden av att "förlora" migsjälv en helg osv men jag vet att ajg pallar inte. Jag förlorar mer än så varje gång!

Gud!?
Ja finns han? Vem är han? jag ´menar har manb skapat så mycket somn han gjort så förstår jag inte varför han håller sig så anonym!
Vill jag träffa honom? Givetvis jag tror att han har mycket intressant att komma med.

Asshhh nu skiter jag i detta det blir bara en massa flum!!!!!