fanbjorn

Ja man kan ju säga att det är det nu eller hur? Jag kan faan inte sova, vet inte vad det beror på. Jag är ju trött alltså ni vet så där sömnig, men inte så att jag få den underbara känsla av ro i kroppen.
Jag vill ju inte säga att det enbart beror på att jag sover bättre ed sällskap, för det beror ju liksom på vilket sällskap det är ha ha ha. Men visst ligger det lite sanning i det, jag saknar verkligen den käsnlan av ro och harmoni, faan nu låter jag som nalle puh, ni vet tao enligt puh. Ja det är en bok som heter så, lite grundläggande om den filosofiska tanken i just taoism.
Det var en bisak...

Östersund, älskade Östersund alla man har kära, ni vet nära finns ju här. Ja inte alla men majoriteten finns kvar här och vad bore Östersund utan er mina vänner, vad vore jag utan er.
Kanske ännu mera ensam? Fast jag är ju inte ensam men ändå så enslig. Jag är nog en rätt lustig själ, jag ser migsjälv som social, älskar att vara med människor och barn. Samtidigt så släpper jag sällan in någon bakom mina murar, varför har jag frågat mig så många gånger.
Är det för att jag är rädd att bli blottad och sårbar? Det låter ju rätt så banalt om det skulle vara så, eller är det för att jag har svårt att släppa in någon, rädd för att bli sårad igen? Tror att det ligger närmare sanningen, men det låter ju rätt så trist om det skulle vara så.
Jag kan se mig själv som gift, ser mig gärna som sambo mm. Men ändå så känns det så långt bort, det är ännu mer tråkigt, det gör nästan ondare än själva insikten att man är rätt lustig. Nu vet jag inte om lustig är rätt ord, konstig kanske?

Nu vet jag inte vad jag ska skriva, tankarna rör som ihop det.

Jag har suttit och funderat lite på vem jag är och vart jag vill komma! Det enda som jag kommer fram till är att jag vet mycket väl vem jag är och hur jag är. Men vart jag vill komma! Shit alltså där går jag bet, har inte funderat på det nångång tror jag. Jag vill göra mitt bästa för att vara en bra pappa, vän mm men vart jag vill komma med mitt liv, det vet jag inte, det har jag inget svar på.
Jag är djup utan att vara religös, jag är troende, men jag tror enbart på mig och alla andra människor, jag tror på att vi kan göra det bättre för oss alla om vi bara hjälper varann då och då.
Nu blev det flummigt eller hur?

Sen vet jag inte heller om jag är speciellt djup, jag tänker mycket och läser mycket, reflekterar gärna över det jag läser och ser eller upplever, men inte gör det mig till en speciellt djup människa. Jag är inte heller ytlig fast jag kan upplevas som det...
Men vart vill jag komma..........

Nåja nu ska jag se till att Mr John Blund hittar hit..