fanbjorn

Man blir hård av att gå sin egen väg,
man blir svag och blek av att sälja sin själ.
Och man blir bränd om man bara menar väl,
och man blir tärd och undernärd, va faan är det värt.
Jag sugs in i gränder, som svarta hål.
Jag speglas i skalpellens blanka stål.

Det är väl inget mer med det, du saknas här hos mig.
Jag börjar inte lipa, när jag vaknar utan dig.
Det är mer som om någonting gnager, inuti i min kropp.
En rastlös ström av äcklig ångest i mitt blodomlopp.
Jag hade bilder av dig uppe, men dom tog jag bort.
Jag hängde upp draperierna, och byggde mig ett fort.
Jag är ju redan instängd, det trodde jag du förstått.
Hur kan man ha ett hem, om man alltid längtar bort.
Jag sugs in i gränder, som svarta hål.
Jag speglas i skalpellens blanka stål.

Jag sugs in i gränder som svarta hål, som svarta hål........


Saknar dig min kära vän, fattar inte att du är borta, det är liksom helt overkligt än så länge.....Älskar dig för evigt!!!!