Visst e det rätt konstigt?

Ja visst är det de? Att det hela tiden ska gå så fort i känslovågorna, ena dagen är det på topp kan inte bli bättre och vissa dagar vill man bara lägga sig ner och aldrig mer vakna.
Det kommer och går, men det försvinner aldrig verkar det som, det kanske ska vara så, att det ska alltid finnas en motpol till allt det goda som trots allt sker omkring mig.

Jag lyssnar på musik och försöker komma till sans, finna en väg ut!

Nåja jag är ingen martyr, så nu skiter jag i detta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback