Vänta lite!

Jag skrev för några timmar sen att jag lyckats förskjuta eller knuffa bort mina barn! Jag menar nog inte riktigt som det låter, jag menade så här:

Jag har ju kommit till den insikten att jag varit trasig i både själ och hjärta i många långa år, men även under dessa år så har det funnits stunder då jag varit totalt närvarande, för att sen vara totalt okontaktbar. Men jag har som ändå funnits där,kanske inte som den stabila, trygga och pedagogiska pappa som dom behövde, tyvärr. men jag har ju funnits där under vardagar, kvällar i vissa fall helger.
Oh det gör ont detta! Jag blir nog mer och mer medveten om hur jag varit, otrygg, strulig och förbannat trasig.

Jag har inte knuffat bort dom ur mitt liv, tyvärr. Jag knuffade nog mig bort från deras liv.

Nåja nog om det, vi har alla pratat konstant pratat, jag vet inte men det känns som om för första gången så ser och känner dom att jag verkligen menar allt det jag gör.

Jag är hoppfull och levnadsglad
i alla fall just nu, idag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback